Fagerström: "Jag vill ju vara stjärnan, jag vill vara bäst"

Redan i vårt reportage med Christoffer Fagerström från 2014 berättade han om sina drömmar om att spela i den ryska ligan. Igår blev det officiellt att han nu skrivit på för SKA Neftyanik. Vi tittar tillbaka på Alexander Mayborns reportage från Bandyportföljen #6 där Fagerström hyllar Stefan Karlsson, om hur han minns att Stefan Nordén skällde på honom och om att vilja vara bäst.  

I en stad som suktar efter framgång lägger många Vänersborgssupportrar hoppet till stadens egen guldkalv. Christoffer Fagerström, 21 år, är Bandysveriges kanske största framtidsnamn just nu. Jag satte mig ner med “Fager” för att höra hur han själv tänker. 

Varje vinter brukar det dyka upp ett gäng nya juniorer för att pröva lyckan i seniorlagen runt om i Sverige. Jag har själv varit den där ”junisen”. De flesta har talangen bandymässigt, men många faller bort när de inser vilket oerhört jobb som krävs för att bli en elitidrottare. År 2007 spelade jag med Gripen Trollhättan i Elitserien. Innan en träning, mitt under pågående säsong, klev en försynt, tandställningsprydd fjortonåring in i omklädningsrummet. Jag visste inte då vem han var, trots att vi kom från samma stad. Redan dagen efter en träning märktes det att han skiljde sig från många andra juniorer. Trots sin unga ålder gav han sig respektlöst in i varje situation och jag minns hur jag, redan då, beundrade hans skridskoåkning. Christoffer Fagerström skrev aldrig något kontrakt med Gripen Trollhättan. Istället vann IFK Vänersborg dragkampen om talangen från Vargöns Bandyklubb.
– Haha, ja, jag minns de där träningarna med Gripen. Jag hamnade i samma lag som Stefan Nordén den allra första träningen. Jag minns att jag åkte bakom Stefan på tvåmålet när han råkade tappa bollen, han vände sig om och tittade på mig. Sedan skrek han ”ta hemjobbet då, juniorjävel!”. Det var bara att jobba hem. 

Man kan väl lugnt säga att det var den hårda skolan som gällde förr. Ser du någon skillnad på hur det är för juniorerna som kommer upp nu?
– Ja, visst har det blivit annorlunda. Det är många juniorer som inte förstår vilket hårt jobb som faktiskt krävs. Jag är glad att jag fick gå den hårda vägen. Den har lärt mig att träna och har gett mig den fysik jag har idag. När jag kom upp i IFK Vänersborg var det Anders Uhlin som bestämde. Det var hårt jobb som gällde. Bara för att du var duktig på bandy var det ingen garanti att du fick ett A-lagskontrakt. Du var tvungen att visa att du klarade av att träna försäsong först.

Jag trivs med det, jag vill ju vara stjärnan, jag vill vara bäst. Det är det jag tränar för.

Jag får väl säga grattis då. Eftersom du liknar Hulken i kroppen får man väl ändå säga att du klarade av det med betyg MVG.
Nu har du ett par lyckade säsonger i ryggen, hur känns det att du har blivit IFK Vänersborgs affischnamn?
– Jag trivs med det, jag vill ju vara stjärnan, jag vill vara bäst. Det är det jag tränar för. 

Du känner ingen press?
- Nej nej, jag kan sitta och kolla på gamla bandymatcher bara för att lära mig hur man gör i slutet av en match, när den ska avgöras. När jag var yngre var det full fart från början. Nu kan jag gå in lite lugnare i en match för att sedan ha kraft kvar sista femton. Jag vill ju vara den som avgör matcher och den mentaliteten har jag haft sedan jag började bandyskolan som liten grabb. Jag har haft tränare som sagt till mig: ”du ska inte ha så höga krav”. Vad fan är det för en sak att säga? Det är att döda min personlighet lite. Jag vill ha höga krav på mig själv. Det gör mig förbannad varje gång jag tänker på folk som sagt så till mig. Jag vill inte vara någon medioker spelare, det har aldrig vart min grej.
Kan det hänga ihop med att jantelagen i ”gamla” IFK Vänersborg kanske var lite väl stark? 
- Visst var de så. Innan Stefan Karlsson kom till oss hade jag faktiskt tänkt avbryta mitt kontrakt för jag kände bara att jag inte fixar det här, det här funkar inte för mig.
Så Stefan var vändningen?
- För mig var det så. Jag var så nerkörd mentalt. Jag blev bara sämre och sämre som spelare. Och på så sätt mådde jag ju även sämre som människa. Stefan kom in och vände på det.  
Vad är den största skillnaden med Stefan Karlsson som ledare jämfört med tidigare du haft?
– Stefan är så bra på att se individen. Han förstår att vi alla är olika personligheter, men att det går att skapa en bra grupp av det ändå. Alla måste inte vara likadana. Stefan har gett mig så mycket, han har byggt mitt självförtroende och för honom är det okej att jag ibland kliver utanför ramarna. Utan honom hade jag aldrig fått vara med i A-landslaget. Mentaliteten har ändrats helt. Nu har vi roligt på ett annat sätt vid sidan av isen, men även när vi spelar. 

Stefan har gett mig så mycket, han har byggt mitt självförtroende och för honom är det okej att jag ibland kliver utanför ramarna. Utan honom hade jag aldrig fått vara med i A-landslaget.

Det syntes inte minst när kvartsfinalsserien drog igång förra säsongen. IFK Vänersborg imponerade spelmässigt och tog ledningen med 2-0 i matcher mot Västerås. Sedan var olyckan framme. Den tredje kvartsfinalen skulle spelas i Västerås. På torsdagen tränade Christoffer som vanligt med laget och efter 45 minuters träning återstod en övning. Anfall mot försvar. Christoffer fick bollen och satte fart, han skulle utmana backen Richard Wallin Kamperin. Men innan han hunnit göra en dragning fastnade ena skridskon i isen. Christoffer körde rakt på Wallin Kamperin som inte hann undan.
– Richard får en lårkaka och jag slår i huvudet, mer uppfattar jag inte. Jag åker ut och sätter mig i avbytarbåset. Efter en stund bestämmer jag mig för att kliva ut för att testa att åka skridskor. Men det gör så ont. Jag kan inte ta ett skär. Benen bär mig inte.
Dagen efter kommer beskedet, ett ledband är av och ett annat är rejält uttänjt. Christoffer missar match tre, men spelar matchen därefter. 
Hur gick dina tankar inför fjärde mötet, borde du verkligen spelat?
– Jag hade gett mig fan på att spela. Jag åkte till Göteborg och träffade Frölundas läkare. Tydligen hade hockeyspelaren Joel Lundqvist spelat med liknande skada med hjälp av ett enormt knäskydd. Det var en riktig protes. Jag testade att åka på allmänhetens åkning med skyddet. Det kändes absolut inte bra men jag ville så gärna spela så jag tänkte ändå ”fan de här känns bra, de här blir riktigt bra”. Jag ville även bedöva smärtan med en spruta men det var inte populärt. Läkaren sa nej. Så jag fick starka värktabletter och tänkte: går det av så går de av. Då är det bara att operera. Jag spelade, men jag borde inte ha spelat. Smärtan hämmade mig för mycket. Det var ingen rolig avslutning på säsongen.

Trots skadan så gick ryktena på stan om att det skulle bli Ryssland för dig. Du fyller 22 år senare i år. Är du inte nyfiken på hur det är att bo i en annan stad? Eller tjäna stora pengar på din idrott?
– Jag hade faktiskt bestämt mig efter säsongen för att röra på mig. Jag åkte upp till Stockholm över en helg för att träffa Stefan och Calle Klingborg (fystränare i IFK Vänersborg) som bor där. Jag förklarade hur jag kände. Jag berättade att jag vill bli så bra det bara går. Då sa Stefan ”då fixar vi det då, då ska vi träna dig för att du ska bli så bra som möjligt.” Och när du har en tränare med de erfarenheterna som säger så till dig, då lyssnar man. Det är inte säkert att jag får en sådan tränare igen. Det gäller att ta vara på det.

Christoffer avslöjar att drömmen om spel i Ryssland finns. Men framför allt så finns två större drömmar. SM-guld och VM-guld. 
– Jag kommer göra allt jag kan för att förverkliga de drömmarna. Och om det innebär att jag måste flytta så kommer jag göra det. 

Men just nu är det bästa för mig att spela i IFK Vänersborg. Jag har ett kontrakt på ett år och jag är väldigt nöjd med det val jag gjort. 

Rehabträningen går bättre och bättre för varje dag. För Christoffer ligger allt fokus på att ta ytterligare ett kliv i sin utveckling. Det är svårt att inte tro på en ljus bandyframtid för Christoffer när man hör hur målmedveten han är. Och kanske, på något skumt sätt, kan bandylegenden Stefan Nordéns väl valda (!?) ledord: ”Ta hemjobbet då, juniorjävel!” ha hjälpt till att forma vad som kan komma att bli Vänersborgs mest framgångsrika bandyspelare.

Få Magasinet Bandyportföljen direkt hem till din brevlåda fem gånger per säsong för bara 349 kr!