Christoffer Eriksson: »Den absoluta rättvisan finns inte«

Christoffer Eriksson: »Den absoluta rättvisan finns inte«

I sommarens fotbolls-VM användes för första gången VAR-tekniken. Nu skulle rättvisa råda och domarna skulle inte vara i fokus. Resultatet? Aldrig har ett fotbolls-VM handlat så mycket om domarna. SVT-experten Jonas Eriksson fick var och varannan match förklara domarens resonemang. Varför dömde han si eller varför dömde han så? Varför använde han inte VAR i den situationen? Några talande situationer är Sveriges uteblivna straffar mot Tyskland och Mexiko, men också Ronaldos gula kort mot Iran. Tre situationer som säkert hade renderat i vissa diskussioner även utan VAR, men domarens beslut hade i sådana fall varit ett ögonblicksbeslut och spelare, tränare och publik hade haft mer förståelse för bedömningen.

Syftet med VAR är så klart hedervärt, idrott ska vara rättvist, men frågan är om den absoluta rättvisan finns.

I finalen mellan Kroatien och Frankrike gjorde Frankrike 1-0 på en frispark som vid reprisen visade sig vara väldigt tveksam. Även själva målet gav upphov till diskussion på grund av en eventuellt offsidestående spelare, men VAR godkände målet. Senare i första halvlek vid ställning 1-1 fick Frankrike straff efter en VAR-granskad handssituation. Om det var rätt dömt? Mycket möjligt, men frågan är om det blev rättvist. För här har vi tre beslut där VAR gav Frankrike fördel vid två tillfällen och det tredje, frisparken som inte ändrades, fick Frankrike också fördel av. Så trots VAR, eller kanske till och med på grund av VAR, handlade i stort sett allt efterspel kring VM-finalen om de olika domsluten. Gjorde VAR att finalen verkligen blev mer rättvis, och är absolut rättvisa ens eftersträvansvärt?

I bandy finns ingen VAR-teknik. Det finns dock de som anser att domaren ska få tillgång till Bandyplays TV-bilder under matchen. För att få en aning om hur det skulle fungera kan vi ta två situationer från de senaste säsongerna och leka med tanken att domaren skulle ha tillåtits titta på bilderna från Bandyplay.

I den femte avgörande semifinalen mellan Edsbyn och Sandviken vid ställning 4-2 till Edsbyn skjuter Daniel Mossberg ett skott som ser ut att träffa insidan av nätet och därefter studsa ut. Huvuddomare Roland Fager åker, utan framgång, runt till samtliga domare och supervisor för att se om någon av dem sett något som kan bekräfta att det är mål. Utan den bekräftelsen kan han omöjligt döma mål, även om han skulle tro att så var fallet.

En annan situation var jag själv inblandad i. Hammarby mötte Villa Lidköping och ställningen var 5-5 i 92:a minuten och Hammarby hade frislag. Skottet gick runt muren, förbi målvakten och träffade, ja vadå? Bollen kommer i alla fall ut lika fort och hamnar hos Kalle Mårtensson som, i stället för att slå in bollen i mål, börjar jubla. Vi tre domare förstår ingenting och har ingen aning om vart bollen tog vägen. Samtidigt som vi försöker reda ut vilken bana bollen tagit står 3000 på läktaren och unisont skanderar ”det är mål”. Vi kan gissa att bollen nog varit inne, men precis som i exemplet med Team Fager kan vi omöjligt döma mål om vi inte faktiskt sett bollen innanför linjen.

Men hade då TV-bilderna hjälpt oss eller Team Fager? Troligen inte, förmodligen hade det bara spätt på irritationen. För på samma sätt som i exemplet med VAR i fotbolls-VM är acceptansen för ett tveksamt ögonblicksbeslut klart högre än om vi i lugn och ro fått se flera repriser och ändå inte kunnat döma rätt.

Sedan är frågan också vilka beslut som faktiskt ska kunna ändras. Låt oss säga att frislaget, likt Frankrikes frispark i VM-finalen, varit felaktigt. Skulle dessa beslut då också TV-granskas? I en match tas det 100-tals, till och med 1000-tals beslut. Vem ska avgöra vilka som är tillräckligt viktiga för att ge upphov till granskning? En klyscha är att det jämnar ut sig i längden och även om det inte hjälper vare sig Hammarby eller Sandviken i de specifika matcherna tror jag att den insikten är vägen framåt. Den absoluta rättvisan finns nämligen inte. De flesta beslut ligger i vad vi domare kallar gråzonen där både fria och fälla kan vara rätt beroende på läget i matchen. Det är där matchledningen kommer in, och genom matchledning kan vi domare göra matcherna som helhet så rättvisa som möjligt, oavsett vilka tekniska hjälpmedel vi har att tillgå.

Som avslutning citerar jag Markus Krunegård: ”Ibland gör man rätt ibland gör man fel, lev med det”.

Christoffer Eriksson gör i vinter sin åttonde säsong som assisterande domare i Elitserien.

Martin Karlsson:  »Vårt mål för säsongen är att vinna guld, så är det«.

Martin Karlsson: »Vårt mål för säsongen är att vinna guld, så är det«.

"X:et" Erixon klar för ny säsong med Tjust Bandy

"X:et" Erixon klar för ny säsong med Tjust Bandy