Emil Fedorov: "Jag vet att jag måste göra det här för att ta nästa steg i karriären"

Emil Fedorov: "Jag vet att jag måste göra det här för att ta nästa steg i karriären"

Din pappa Artur har spelat bandy i både Ryssland och Finland och du spelade också bandy som barn, men du valde i tonåren att satsa fullt ut på ishockeyn. Berätta.

- Ja, det blev så till slut. Jag spelade både bandy och hockey så länge det gick, men när nivån blev högre och träningsmängden växte i hockeyn valde jag det framför bandyn. Jag spelade med Helsingfors IFK:s A-juniorer som kan jämföras med J20-nivå i Sverige. Vi var spelare från tre årskullar i laget. 94:or, 95:or och 96:or som jag själv tillhör. Jag hade tränat bra en sommar, men en månad före seriestarten sa tränaren till mig att jag kanske skulle behöva gå till något annat lag för att få speltid. Jag gjorde det först, men det kändes inte bra och det ledde till att jag slutade med hockeyn och plockade upp bandyn igen. Jag började spela med min moderklubb Akilles i min hemstad Borgå, det var någon gång runt 2014. Jag har alltid tyckt om bandyn, men det är en så liten gren i Finland och det finns ju inga hallar att träna i. Det var mycket på grund av det som jag valde att satsa enbart på ishockeyn i några år. Möjligheterna att träna och utvecklas kändes större inom den sporten.

Har det varit en stor omställning att gå tillbaka till bandyn?

- Det är ju två helt skilda sporter, så det har varit en hel del att tänka på. Den största skillnaden är att i hockey behöver du inte fundera lika mycket på vad du gör som i bandyn. Det är en sport som kräver att man tänker lite mer.

Du gjorde två säsonger med Akilles, men de två senaste åren har du spelat med Veiterä i Villmanstrand och varit med och tagit två raka FM-guld. Vad fick dig att söka dig dit?

- Jag ville ta stora steg framåt och det var svårt att göra det i Akilles. De hade ett jättebra lag när jag var ny där med hård konkurrens om platserna. Sami Laakkonen hade just kommit dit från Ryssland och bland annat det gjorde det svårt att ta plats i anfallet. Enda sättet att bli bättre är att få spela mycket och det fick jag göra i Veiterä. Att vi tog guld två år i rad var fantastiskt. 2017 mötte vi Akilles i finalen i Borgå. Jag var både nervös och kände en extra tändning inför att spela final mot moderklubben.

Ryktet har gått att Veiteräs ryske tränare Alexej Nikisov införde en bra träningskultur i laget?

- Ja, vi tränade mycket med Veiterä och det var lite annorlunda. Vi sprang jättemycket och hoppade en hel del. Vi körde inte så mycket styrka med tyngder utan det var mer med kroppsvikt. Jag tror att vi tränade hårdast av alla finska lag.

Förra säsongen gjorde du 28 mål i grundserien och tio i slutspelet. Nu är du i Vetlanda och ska göra din första säsong i Elitserien. Hur gick det till?

- Vetlanda hade nog inte sett mig spela, men de hörde av sig efter säsongen och var intresserade. Vi hade ett jättebra snack och jag vet att jag måste göra det här för att kunna ta nästa steg i karriären. Allt verkar fungera i föreningen och det känns bra att kunna träna i hallen. Jag har börjat jobba på förskola och min tjej har flyttat med mig hit. Det gör allting lättare att inte behöva bo ensam.

Vetlanda har ju tappat många etablerade spelare inför säsongen. Har du hunnit få någon känsla för läget i föreningen?

- Det är mycket som har ändrats och många nya spelare som har kommit hit. Det kommer säkert att ta tid innan man får allt att fungera, men jag tycker att vi ska sikta på slutspelet, så får vi se sedan vart det leder när vi väl har kommit dit. Jag märker direkt att det är en helt annan nivå på spelet här jämfört med i Finland. Främst är det bolltempot som skiljer, hur mycket snabbare bollen rör sig och så skridskoåkningen så klart. För mig gäller det bara att vara aktiv och lära mig ta i på träningarna. Jag är inte rädd för att fråga om det är något jag undrar över.

Har du satt någon personlig målsättning för säsongen?

- Det är att gå framåt så mycket som möjligt och att ta en plats i det finländska landslaget. Det vore roligt att få spela VM.

Ari Holopainen: "En väldigt smal trupp"

Ari Holopainen: "En väldigt smal trupp"

Adam Rudell: "Jag ser det som en styrka att vi blir mer svårlästa"

Adam Rudell: "Jag ser det som en styrka att vi blir mer svårlästa"