Talangfabriken tillbaka i eliten



Talangfabriken tillbaka i eliten



Text och foto: Jacob Johannesson

Snöflingorna faller när jag sätter min fot på den frusna marken. Det är minusgrader och därmed perfekta förhållanden för Åby/Tjuredas A-lag som tränar den här måndagskvällen. Strålkastarna lyser upp idrottsplatsen som helt är omgiven av skog i utkanten av den lilla byn Åby. Här dryga två mil norr om Växjö håller Sveriges sydligaste elitlag i bandy till. Kylan är påtaglig men inte tillräcklig för att föreningens ordförande Owe Svensson ska byta sin keps mot en mössa.

⁃ Är man idiot så är man, säger Owe som dock inte pratar om sitt val av huvudbonad.

Han syftar i stället på antalet år han har varit ordförande i föreningen. Snart fyller han 75 och under 52 år har han lett föreningen.

⁃ Det borde nästan vara någon form av rekord, säger han och skrattar samtidigt som blicken riktar sig mot ljuset från strålkastarna.

A-laget skrinnar ut på den blanka isen och gör det som ett allsvenskt lag. Föreningen spelar för första gången sedan 1989 på landets näst högsta nivå. Vid tillfället för intervjun har laget tagit en poäng under de tre första matcherna. Ett bra facit enligt klubbens sportchef Frank Gunnarsson som till skillnad från Owe dyker upp i en mössa.

⁃ Jag trodde att vi skulle förlora de tre första matcherna eftersom vi inte var vana vid det här tempot. Så i mina ögon är vi en poäng plus.

Gunnarsson har varit sportchef under fyra år. När han klev in i rollen var Åby ett mittenlag i division 1.

⁃ Målsättningarna när jag klev in i rollen var att få laget och allting runt omkring att bli mer professionellt samt att kunna ta klivet till Allsvenskan. Ett annat mål var att få in lite mer influenser utifrån. För att ta steget uppåt krävdes mer än bara egna produkter.

Båda målen är avklarade. Med hjälp av prestigevärvningar som Björn Einarsson, Fredrik Rinaldo och därefter även Andreas Lysell skaffade sig laget tillräckligt mycket rutin och spets för att ta steget upp. Satsningen väckte uppmärksamhet och gav resultat direkt. Men finns potentialen för att ta ytterligare ett kliv uppåt och nå elitserien för en by med 500 invånare?

⁃ Högsta serien är möjlig, säger Frank

⁃ Det konstiga med den här sporten är ju att det är småorternas sport. Små orter med bandykultur kan gå långt. Då krävs det en bra organisation, en bra ekonomi och en hall. Lag som har en hall spelar oftast lite bättre, i alla fall om man ser det över en hel säsong.

Just nu finns två bandyhallar i Småland, i Nässjö och Vetlanda. Frank Gunnarsson utesluter inte att den tredje anläggs i det lilla samhället Åby.

⁃ Om du frågar oss yngre finns det planer på hall, men om du frågar ordföranden så säger han att det aldrig kan etableras en hall här.

⁃ Vi har lite idéer om hur en sådan skulle finansieras, men låt oss återkomma om det. Omöjligt är det inte, svarar han lite finurligt och utesluter inte heller att hallen byggs i Växjö som ligger 20 minuters bilfärd söderut.

Borde den inte ligga här i Åby?

⁃ Kulturen säger att det borde ligga här. Men i Växjö, som har satsat så mycket på idrotten finns ändå möjligheten att få mer folk att komma till bandyn. I så fall tycker jag att man kan spela i Växjö under försäsongen och under delar av säsongen. Men när det är sådana här förhållanden ska man spela bandy ute och samtidigt ta vara på den kultur som finns här, säger Frank och tittar ut på träningen som precis har tagit fart.

Hall eller inte. Det kostar att bedriva ett elitlag i dag. Enligt Gunnarsson betalar klubben ut 500 000 kronor i löner varje säsong och utöver dem är de långa resorna en stor kostnad. Generösa sponsorer, ägande av anläggning och ideellt arbete är det ekonomiska framgångsreceptet enligt sportchefen.

⁃ Den här föreningen har blivit känd för att vara duktig på att bygga scener. De största engagemangen vi har är att bygga scener till Melodifestivalen när de kommer på besök i södra Sverige. Det är den stora inkomstkällan. Sedan är det ingen som är avlönad i klubben utöver spelare. Den ideella drivkraften är avgörande.

Curt ”bandyprofessorn” Einarsson dyker upp i det lilla fiket precis intill isen. Moderklubben har han inte övergett då han har bosatt sig fem kilometer från bandyplanen. Han börjar direkt prata om vilka orter som spelarna i den svenska VM-kvaltruppen i fotboll kommer ifrån.

⁃ Småorterna dominerar, utbrister Einarsson.

Och det uttalandet håller även på hög nivå inom bandyn. Åby/Tjureda är ett bra exempel. Föreningen har spottat fram unga talanger som just nu håller till i elitserien.

⁃ Någon sa att det går 90 000 personer på varje ishall i Stockholm. Då blir det inte mycket isyta per person. I småorterna kan man spela när man vill, säger Curt.

Den 12 augusti 1944 föddes Einarsson i Ormesberga Prästgård som ligger en knapp mil från Åby. Den flerfaldige SM-vinnaren minns tiden då verkligheten för bandyspelare var helt annorlunda.

⁃ Att spela på sjön var speciellt. Ibland kunde det uppstå hål i isen på grund av att någon hade varit där och fiskat, eller att det var sent på säsongen. Då hade man satt en ruska där så man inte skulle köra ner i vattnet. Det var ett varningstecken, säger 75-åringen och skrattar.

På frågan om vad föreningen betyder för honom blir svarat kort och koncist.

⁃ Det är min moderklubb.

Einarsson vill inte framstå som någon frontfigur för Åby/Tjureda.

⁃ Jag har inte gjort mycket för den här föreningen. Jag har följt den på avstånd.

Och även om han har gångavstånd till bandyplanen i dag vill han inte måla bilden av sig själv som någon aktiv del i föreningen.

Frank (sportchefen) säger att han ringer dig och frågar om råd ibland?

⁃ Jag skulle inte kalla det för råd utan mer ett samtal. Det är han som sätter dagordningen. Det är jag noga med.

Frank fyller i:

⁃ Han vill ju hålla sig ifrån detta, men visst. Jag ringer och pratar med honom ibland. Han har ju hur många idéer som helst om hur bandy är, ska vara och vad man ska tänka på. Curt är en stor källa till kunskap, men han vill inte engagera sig i föreningen.

Dock finns det personer med efternamnet Einarsson som är betydligt mer engagerade i Åby/Tjureda än Curt. Sonen Ulf, som bor i Stockholm, spelar i A-laget när tiden räcker till. Den äldsta brodern Björn är tränare. Även här är dock råden från Curt minimala.

⁃ Björn ringer inte och frågar om råd. Sedan kan det hända någon gång när vi pratar att allt kan komma på en gång, med det är i så fall under någon semester eller dylikt. Han har ju häcken full med småbarn, heltidsjobb och tränarjobbet här. Men vill han någonting har han mitt nummer. Han har sin mellanbror (Ulf) som han nog hellre pratar med.

Varför tror du att han inte ringer till dig?

⁃ Det har jag ingen aning om, men han kanske är rädd för att jag skulle ösa på för mycket och svara på mer än bara frågan. Jag har inte funderat på det, men vi har en bra kontakt så det har inget att göra med dJohanssonet.

Vidare ut till kylan och bandyplanen. Några tappra själar står och fryser utmed isen. En av dem är just Owe Svensson. Bandyprofilen som kan vara definitionen av eldsjäl. Efter 52 år som ordförande medger han att det är få kvällar under vinterhalvåret han inte har tagit sig ner till isen.

⁃ Här tillbringar jag varje kväll. Jag bor i mitt föräldrahem som inte ligger mer än 200 meter härifrån.

Kaffet står så klart på bordet i rummet intill isen, precis som alla andra kvällar.

⁃ Jag kokar en kanna varje kväll så man kan gå in här och dricka kaffe. Det har jag gjort länge, men inte när jag var aktiv, det var ju dock några år sedan, säger han och skrattar.

Min första fråga är given. 52 år, hur orkar man egentligen?

⁃ Det är väl ett gift kan man säga. Jag tycker att det är roligt. Jag har jobbat med föreningsliv under hela mitt liv. Samtidigt känner man ju ett ansvar också. Vi är ett gäng som har varit med och byggt upp den här föreningen. Man kan säga att det började 1963. Då ägde vi ingenting, men då köpte vi klubbstugan. Därefter har vi byggt och byggt och i dag har vi anläggningar och en maskinpark till ett nybyggnadsvärde på 20 miljoner kronor som vi äger själva. Vi har inte lån eller någonting. Allt är uppbyggt på ideell väg. Vi har skapat förutsättningarna för att bedriva den här verksamheten.

Fram till 1968 höll Åby/Tjureda till på naturisen. Då byggde klubben landisbanan som 1988 förvandlades till en konstisbana.

⁃ Då stod vi vid ett vägskäl. När det är dåliga vintrar och man inte har is så måste man antingen lägga ner verksamheten eller försöka skapa förutsättningar. Och vi lyckades bygga konstisbana, tack vare våra medlemmar som bidrog med en halv miljon samt hjälp från kommunen.

Vad har hänt sedan 1988?

⁃ Vi har bedrivit en stark ungdomsverksamhet då vi har fått förutsättningarna med anläggningen, men sedan är det ju de här duktiga ledarna vi har haft. De är engagerade och entusiastiska. Vi är några stycken som ser till att förutsättningarna finns, sen är det ju några andra som bedriver den sportsliga verksamheten. Jag brukar säga så här: Jag har hellre en duktig ledare än en duktig spelare, för om jag inte har några duktiga ledare får jag inte några duktiga spelare heller.

Ungdomsverksamheten har gett fantastiska resultat. Till landslagsveckan i Vetlanda var åtta Åby/Tjureda-produkter uttagna till de olika åldersklasserna. Från Jesper Jonsson, Hammarby, i A-laget till spelare i U17-laget. Under de senaste fyra åren har två Åbyspelare även tilldelats priset som årets pojkspelare (U17). I våras gick priset till Jonathan Svensson, som den här säsongen debuterat för Vetlanda BK i Elitserien, och år 2013 tilldelades priset Filip Bringe, som har återvänt till moderklubben inför den här säsongen. Owe ser tillbaka:

⁃ Båda Jonathan och Filip började här när de knappt kunde åka skridskor.

Men talangerna föreningen har tagit fram är betydligt fler. När Vetlanda J20 vann SM-guld fanns hela åtta Åbyprodukter med i truppen.

Finns det någon mer faktor än just ledarna som har bidragit till den ungdomsverksamhet ni har?

⁃ Vi har skapat bra förutsättningar för ungdomarna och för ledarna. Vi ger alla möjligheter för alla att komma iväg på läger och att resa till cuper. Vi har sagt att ungdomsverksamheten är så pass viktig att det är den vi satsar mycket på. Det kanske gör att ungdomarna tycker det är roligt att vara en del av verksamheten. Det tror jag är en viktig faktor. Sedan har vi ju ett ryckte om oss också som säger att vi har en bra verksamhet med ordning och reda.

Svensson menar att ekonomin är en stor anledning till att föreningen går så starkt framåt.

⁃ För att driva runt ett sådant här kalas med anläggning och bandyverksamhet så handlar det mycket om att ha en god ekonomi. Man ska inte leva över sina tillgångar. Man måste betala fakturorna när de kommer. Det har alltid var varit vårt rättesnöre i den här föreningen.

Och för att fortsatt ha en god ekonomi så menar Svensson att ideellt arbete är grunden. Utöver att bygga scener sköter även föreningen Åby sluss, som är Sveriges sydligaste sådan och byggdes 1887.

⁃ Vi sköter även en badplats, en vandringsled och en campingplats. Vi har även snöskottning för fastigheter här i Åby. Nästa helg ska vi lägga golvet i Vida arena, ishockeyarenan i Växjö, för en konsert. Vi jobbar väldigt hårt här och har ett järngäng, som jag kallar dem, av 65-plussare som kan jobba dagtid. Det finns över 40 personer i det här gänget som kan jobba på dagarna och det är en förutsättning för att få ekonomin att gå ihop.

Vi backar bandet. År 1965 blev han ordförande. Då trodde han definitivt inte att han skulle fortsatt vara ordförande 52 år senare.

⁃ Haha nej, det trodde man ju aldrig. Men det har rullat på.

Det är inte någon som har försökt ta över makten?

⁃ Nej, det har aldrig hänt, säger han och berättar stolt om den nuvarande styrelsen.

⁃ Jag har en bra styrelse med relativt unga. Samtidigt har vi även flera kvinnor som är med, så det känns bra.

Han har även varit ordförande i Svenska bandyförbundet och haft flera betydande poster. Idag är han även ordförande i valberedningen till samma organisation.

⁃ Jag uppskattar att jag lägger 1500-2000 timmar varje år på idrott, så det är ett heltidsjobb.

Åby/Tjureda är tillbaka i eliten. Men när frågan om att ta ytterligare ett kliv i seriesystemet ställs blir svaret avvaktande.

⁃ Just nu är målet att etablera oss i allsvenskan. Samtidigt måste vi vara medvetna om att det är ett tufft steg, i och med ombildningen av allsvenskan. Det är ju bara vår förening i superallsvenskan som inte har varit på den här nivån. Vi ska då spela mot före detta svenska mästare som till exempel Boltic, Nässjö, Ljusdal och Örebro. Sedan har vi då lilla Åby/Tjureda som ska möta de här. Dock kan de här föreningarna inte leva på gamla meriter. Det vet man ju, men det finns ju en kultur i Ljusdal, Örebro och Falun och så vidare. Det blir spännande när de ska komma ner hit och spela i skogen.

Ambitionerna är stora hos Owe och under hans tid som ordförande har föreningen åstadkommit mycket, men någon hall finns det inte några planer på enligt honom.

⁃ Nej, det finns inga planer på hall. Det har diskuterats att bygga hall men jag har sagt att jag inte ska bygga någon hall i alla fall. Jag har varit med och byggt sedan 1963, men visst går det att bygga en hall. Men för mig är det viktigt att veta att om man bygger en hall så ska man klara av driftkostnaderna. Att investera går an, vi klarar att låna ihop pengar för det. Men du ska också kunna drifta den och göra rätt för dig. Det tror jag inte att vi klarar av.

Inte ens om hallen byggs i Växjö?

⁃ Det är nog inte aktuellt att bygga en hall i Växjö heller. Bandyn finns inte där, den finns här.

Du tror inte på att öka intresset i Växjö?

⁃ Där kulturen finns, där finns bandyn. Visserligen går det nog att lyfta intresset där också, men då krävs det mycket. Då är det som jag brukar att säga: Det är inte så lätt att starta en ny verksamhet där inte kulturen finns. Det har visat sig många gånger. Kolla på föreningar som till exempel i Degerfors, Åtvidaberg och Mjällby på fotbollssidan. De finns alltid kvar, kanske inte på högsta nivå men det finns en kultur och tradition som gör att man finns.

Frank Gunnarsson (sportchefen) uteslöt inte att det finns planer på en hall.

⁃ Det gjorde han inte? Nej, men det får vi se hur det blir med det.

Vi lämnar diskussionen om en framtida hall och pratar i stället om Svenssons framtid som ordförande. Under nästa år fyller han 75. Några planer på att sluta har han dock inte.

⁃ Jag vet inte hur länge jag kommer att hålla på, men han kommer väl med lien snart, säger han och skattar.

⁃ Nej, men jag är ju oerhört pigg och alert och har inga krämpor. Jag tränar ju ganska hårt själv.

Svensson har en bakgrund som löpare och tillhörde de bästa i landet som junior, men nu är det cykling som gäller och även ett pass på skridskorna då och då.

⁃ Knäna orkar inte med någon löpning. Dock hoppas jag på att kunna springa midnattsloppet under nästa år tillsammans med barn och barnbarn. Men då måste knäna hålla, säger Svensson som tränar fyra-sex pass i veckan.

Vi lämnar lokalen intill bandyplanen och rör oss utåt. A-lagsträningen är precis avslutad och spelarna är på väg mot klubblokalen som ligger några hundra meter bort. Väl där är det full aktivitet. Ett pingisbord är placerat mitt i omklädningsrummet och på ena väggen sitter en tv där flera spelare underhåller sig med Fifa. Att åka hem direkt efter träningen är inget alternativ.

⁃ Vi brukar vara kvar någon timme i alla fall, säger Filip Bringe.

⁃ Vi är ett jävligt skönt gäng så vi trivs ihop.

Stortalangen Bringe blev utsedd till årets pojkspelare 2013 då han öste in mål för Vetlandas juniorlag. Som senior har han dock inte lyckats få det där riktiga genombrottet. Nu är han tillbaka där allting startade.

⁃ Jag spelade inte så mycket i Vetlanda samtidigt som jag fick problem med ryggen. Jag tycker att det känns riktigt bra nu. Det blir alltid lite speciellt i och med att de tog steget upp till den här säsongen, det var det som blev avgörande för flytten. Jag och Vetlanda pratade lite om att en fortsättning, men jag var ganska bestämd med att jag skulle hem, säger 21-åringen.

Hem är moderklubben Åby/Tjureda. Bringe ger sin syn på varför föreningen har producerat så många talanger.

⁃ Man har alltid varit här ute. Isen är ledig så man har ju varit här jämnt. Och att bli uppflyttad och spela med de äldre har alltid varit inspirerande. Men även att de har producerat så många bra spelare härifrån har varit en faktor som har bidragit till att folk kollar uppåt och sätter höga målsättningar.

Det är inget speciellt med vattnet som ni dricker här?

⁃ Haha, nej. Det är det nog inte. Men det är riktigt häftigt att Åby som är en sådan liten klubb kan producera så många spelare. Det är otroligt häftigt.

Mitt sista intervjuobjekt är Björn Einarsson. Den här säsongen är hans andra som tränare. 2016/17 kombinerade han tränarrollen med att spela i anfallet, men nu är det fullt fokus på jobbet vid sidan av planen. Till skillnad från övriga jag har pratat med är han inte född och uppvuxen i trakten. Men kopplingen till Åby finns så klart på flera plan.

⁃ Det var ju en av anledningarna till att jag valde att komma hit. Jag hade ju två sysslingar som spelade här och de tyckte att vi skulle spela ihop och i takt med att man börjar bli äldre så fanns möjligheten. Jag tyckte att det lät som ett roligt projekt att se vad jag kan bidra med här. Än så länge har vi jättekul, säger Einarsson.

Målet är att stanna kvar den här säsongen. Vad som händer därefter vill Vetlanda BK-produkten låta vara osagt.

⁃ Vi försöker lösa nästa match. Att svara på om vi har chansen att nå elitserien, det är en alldeles för svår fråga för mig.

Frågan om hur det är att heta Einarsson i efternamn och att ha bandyprofessorn som far är inte heller lätt att svara på.

⁃ Jag har aldrig haft något annat efternamn så vet inte hur det är att heta något annat. Jag är nöjd med det jag heter, säger han och skrattar.

Du ringer inte och frågar om råd har jag hört, varför?

⁃ Han kanske har en bild från läktaren och den kanske inte jag håller med om. Så klart vi har pratat en del bandy emellanåt, men det är inte så att jag ringer och frågar vad han tycker om det man själv har gjort. Det är sällan man får plus, så då skiter man i det, säger Einarsson med ett stort leende.

Och att le är han inte ensam med i Åbys klubbstuga. När jag bestämmer mig för att lämna den lilla byn är klubbstugan fortsatt helt upptänd, samtidigt som nästan samtliga spelare är kvar trots att träningen avslutades för dryg timme sedan. Skratten är många och möjligheterna verkar stora.

Oskar Lundgren: "Mentalt handlar det bara om att kriga på"

Oskar Lundgren: "Mentalt handlar det bara om att kriga på"

Pontus Blomberg: "Jag kände mig nästan smått paralyserad stundtals"

Pontus Blomberg: "Jag kände mig nästan smått paralyserad stundtals"