Frillesås är inte att leka med

Frillesås är inte att leka med

Reportage från Magasinet Bandyportföljen #24, april 2018. Text: Niclas Mossberg. Foto: Mathias Bergeld/Bildbyrån, Mårthen Backlund.

24 februari 2018 skrevs bandyhistoria i skogen mellan Kungsbacka och Varberg när ett halländskt lag för första gången kvalificerade sig för elitseriespel i bandy. Vi hakade på och var på plats på Sjöaremossen när Frillesås BK tog steget upp.

Ljuset skiner och speglar sig i snön. Det tränger även in genom bussfönstren och bländar passagerarna på linje 732 till Frillesås. Kragen skaver och man tvingas kisa för att över huvud taget se någonting. Förr i tiden gick det tåg hela vägen till den gamla halländska semesterorten som ligger lite drygt två mil söder om Kungsbacka.

På somrarna gick det till och med badtåg från Göteborg för de som ville ta sig ned sig ned till Kattegatts badvikar och klipporna vid Torstensvik eller Vallersvik, där det även fanns camping, pensionat och konferensanläggning som under de första 100 åren ägdes av landets äldsta Baptistförsamling. Men den gamla järnvägsstationen är sedan länge nedlagd och numera är det alltså buss som gäller.

När solen går i moln breder vinterlandskapet ut sig. De vita åkrarna tycks närmast oändliga och titt som tätt dyker det upp en skola eller en kyrka. Vi passerar även gamla ekar, hästhagar, gårdar och hållplatser som Kolaskog, Torpa smedja och Lekarekulle; och strax efter att vi passerat Ölmanäs dyker det upp en hel flock skrattande skator.

Därefter åker vi ett varv genom orten Åsa och om man spetsar öronen kan man tjuvlyssna till de två damernas samtal där bak i bussen. Den ena av dem påminner lite om Britt-Marie Mattsson på Göteborgsposten och berättar för sin väninna om hur hennes barnbarn är här nere och rider. Men de har också varit ute och ”backpackat” i både Thailand och Australien.

”Fridlessos”

Utanför bussfönstret skymtar vägskyltar förbi med namn som Horred, Varberg och Tjolöholms slott, och till slut lilla Frillesås med sina lite drygt 3 000 invånare. Namnet ”Fridlessos” förekom första gången år 1559 och innehåller mansnamnet Fridhlef och ås. Vid Frillesås skola som är ändhållplatsen är det dags att stiga av.

• • •

Strax därefter dyker Fredrik Brorsson upp i en röd Fiat. Vi skakar hand och han hälsar mig välkommen. – Jovisst är det här fantastiskt kul. Tänkt om ni vinner över Tranås och går till elitserien! Det skulle ju vara helt otroligt! Helt fantastiskt, säger jag till honom.

Fredrik berättar att det nu är tio år sedan han började skriva för Frillesås BK men det var faktiskt för bara ett år sedan som han flyttade tillbaka hem till Frillesås. Före det bodde han på Hisingen och jobbar sedan 14 år som produktionsansvarig på en hydraulikfirma i Kungsbacka. Under de åren tittade han mycket på bandy i Mölndal, Göteborg, Surte, Kungälv och Trollhättan då Frillesås ofta var på besök.

– Samtidigt som man ville se sitt lag så gäller det att hålla koll på eventuella nyförvärv, säger Fredrik.

Han kunde också sköta mycket av det ideella arbetet med bandyn hemifrån via nätet.

Han började följa sitt lag i mitten av 80-talet men började jobba ideellt i klubben

samtidigt som den nuvarande ordföranden Lars-Johan Svanström. Fredriks pappa hade dessutom gått i samma klass som Erland Johansson som var med och grundade klubben 1960.

– De är faktiskt till och med födda samma dag den 16 januari 1940, säger han.

Fredrik började med att skriva matchreferat och startade dess Svenska Fans-sida. Numera är han medie- och informationsansvarig och har de senaste tre, fyra åren tagit hand om hemsidan. Han påpekar dock att det inte finns några vattentäta skott när det kommer till den dagliga driften.

– Då får man hugga i där det behövs, säger han.

När vi närmar oss Löfta bro nämner Fredrik att det är här som gränsen mellan Kungsbacka och Varberg går. Han påpekar också att det är det som är en del av klubbens problematik. Frillesås ligger i Kungsbacka kommun medan isbanan ligger i Väröbacka som tillhör Varbergs kommun.

– Frillesås har med andra ord spelat på bortaplan ända sedan klubben grundades, säger Fredrik.

Den konstfrusna landbanan byggdes 1979 efter en investering av Kungsbacka kommun. Till stor del bestod bygget dock av ideellt arbete. Enligt dagens kommunallag får däremot inte en kommun investera i en annan. Det skapar ett segt och tungrott förfarande med verksamhetsbidrag och så vidare. Nu finns det dock ett tjänstemannabeslut på att de ska få nya omklädningsrum och det behövs verkligen, säger han.

”Laget från skogen”

Den vackra himlen ligger som ett ljusblått tält över horisonten när vi fortsätter på grusvägen bort mot Sjöaremossen. Vi passerar ett flertal skyltar med budskapet ”Match i dag”. Fredrik berättar också om när Västanfors var på besök tidigare under säsongen. Då hade Frillesås Fagersta-bördige ordförande Lars-Johan Svanström satt upp en stor banderoll med budskapet:

Välkomna till Skogen …

Västanfors IF

Vi har skojat med er lite genom 

att gömma undan isbanan bland 

blåbärsris och granar

• • •

När vi svänger upp mot arenan pekar han bort mot åkern där de skottat upp en extra parkering. Det är två gubbar som fixat till den ideellt och det lär behövas. Tidigare under säsongen har klubben haft ett snitt på närmare 300 åskådare men den här dagen kommer det garanterat betydligt fler.

När Fredrik parkerat bilen plockar han fram en rutig mössa och en svart matchtröja med gröna och gula flammor. Däremot bryr han sig inte om halsduken för det är ändå så varmt idag. På matchtröjan står det ”Knubbe” på ryggen och han berättar att han kallades för det när han var liten och spelade fotboll med Frillesås. Då var han kort och knubbig men nu har han växt till sig rejält och är nästan två meter lång.

Han tittar därefter upp mot det klarblå himlavalvet och konstaterar att det är en vacker dag.

– Det måste vara den vackraste vinterdagen på hela året. Tänkt att få uppleva en sådan här avslutande match, säger han, och konstaterar att det här är unikt för Halland. Aldrig någonsin har ett halländskt lag varit så nära en plats i landets högsta serie i bandy, säger han.

När vi passerat den vackra välvda entrén som är upplyst av vinröda lampor stöter vi på Lennart Olsson som ska vara speaker.

– Så nu gäller det att hålla känslorna i styr, säger han och skrattar.

Under samtalet kommer även Ingvar Oldsberg på tal. Han var speaker här i elitseriekvalet 2008 och Lennart minns hur han fullkomligt älskade Sjöaremossen och Frillesås Bandyklubb.

• • •


Inne i den kombinerade kiosken och klubbstugan blir jag bjuden på nygräddade kanelbullar och det är ombonat med gröna gardiner med lingonris i fönstren. Det är däremot inte så högt i tak i den gamla mysiga baracken. Fredrik får huka sig då han går fram till klubbkassören Erland Johansson och berättar att han har fått besök. Vid sidan av Sven och Gösta är Erland en av de tre legendariska bröderna som grundade klubben. Men det är bara han som fortfarande hänger med och får uppleva den här dagen.

Erland slår sig ned vid bordet närmast isbanan och berättar att det var Sunvära SK från Väröbacka som var det bästa laget en gång i tiden när de spelade på ”mossen” borta vid den nuvarande parkeringen. Men när uppstickarna Frillesås värvade den gamle landslagsmannen Lars Andersson från Ale/Surte blev det bättre och 1983 besegrade de ärkerivalerna för första gången i klubbens historia.

– Lars var en riktig guldgubbe och läromästare som betytt oerhört mycket för klubben, säger han.

Fredrik tillägger att det var då det moderna Frillesås BK startade.

– Det var en milstolpe och startskottet för en ökad seriositet, säger han.

Erland beskriver därefter hur det röda Sunvära lever kvar i det gamla. De har inga löner och alla som kommer får vara med. Frillesås är däremot stolta över att de numera har en budget på två miljoner och de lägger stor vikt vid att försöka locka till sig duktiga spelare.

– Den främsta trätobrodern är numera IFK Kungälv, säger Erland

Det är också från västkustderbyt mot dem i Kungälv sista seriematchen 2007 som Frillesås har sitt publikrekord på 1 043 åskådare.

– Det hade räckt med en pinne för att gå till elitseriekval men rivalen vann till slut med 3-5, säger han.

Fredrik påpekar i sin tur att de alltid varit ”goa” matcher mot ”Kexlaget” och att de hade ett fint samarbete redan på 90-talet. 

– Det har över huvud taget aldrig varit några problem med vare sig Surte eller Kungälv, säger han.

Numera finns det även en fin samverkan mellan Sunvära och Frillesås. De gamla rivalerna har i dag en gemensam ungdomsverksamhet med Skridskokul, puttelag, tjejlag och ett pojklag som spelar i Pojkallsvenskan syd. De har också ungdomslag och ett gemensamt juniorlag. Sunvära har även ett damlag i allsvenskan södra och så har de ett herrlag i division 1. Den gamle kassören har dock inte riktigt koll på alla ungdomslagen och får hjälp av några entusiastiska tjejer som knappar fram uppgifter på sina mobiltelefoner.

– Vi är två gubbar med var sin gaffel, säger Erland.

Den andre gubben som varit med ända från starten är hedersmedlemmen Gösta Johansson. Han har varit ordförande i klubben under många år men ska inte förväxlas med Erlands bortgångne storebror med samma namn. Trots att de är närmare 80 år brukar de slå gräs och fälla träd åt sommargästerna för att dra in pengar till klubbkassan.

Om jag är närmare intresserad av klubbens sponsorer ska jag prata med Lars-Johan Svanström som är klubbens ordförande. Erland är otroligt nöjd med Svanström. Han har varit ett lyft för klubben. Han har ett förflutet i Västanfors men driver nu Träslövs trädgård i Varberg och han har fixat smör, bröd, ost och stekta ägg till spelarna före matchen.

– Han är en fantastisk ordförande, utbrister Erland. För det gäller att spelarna trivs och har det bra. Det är viktigt för sammanhållningen, säger han.

Men han är givetvis medveten om att klubben har tre stora sponsorer. Det handlar om Horredtrafiken, Erlandssons Bygg som är en stor byggfirma med bas i Kungsbacka och Cashbuddy som finns på de flesta arenor runt om i landet. Förutom det har klubben ett 100-tal småföretagare knutna till sig. En av dem är Maria Åkerberg som inför dagens hemmamatch bjuder de första 500 åskådarna på en gåva i form av ekologiska hud- och kosmetikaprodukter till ett värde av 100 kronor. Sammanlagt drar klubben in 900 000 kronor i sponsorintäkter men nästa säsong krävs det dubbla, konstaterar Erland.

Därefter kommer publiken på tal.

– Klubben har hittills 289 i snitt den här säsongen men titta dig omkring, säger Erland. Det finns inte ett höghus. Vi har spelat på bortaplan i Varbergs kommun sedan vi bildades, fortsätter han. I Varberg har de handboll, innebandy och fotbollen och i Kungsbacka finns handbollslaget Aranäs. Fredrik konstaterar i sin tur att snittet brukar bli lite bättre efter julhelgerna och att den mesta publiken kommer norrifrån från Väröbacka, Åsa, Fjärås och Kungsbacka. Det har också funnits diskussioner om att flytta arenan till Kungsbacka men det sa klubben nej till.

– Det där med arenan är tveeggat, fortsätter Fredrik. Här har vi en trogen publik på mellan 150 och 200 bandyfantaster och det är i Väröbacka och Frillesås som kulturen finns. Om vi flyttar skulle vi kanske få en större publik men inte lika trogen.

– Men nu när det går bra är det inga problem. Nu kommer de från öst och väst som det står i Bibeln, säger Erland.

Efter en stund dyker klubbens ordförande Lars-Johan Svanström upp och sätter sig vid bordet. Hans pappa Lars spelade med Västanfors och satt sedan med i styrelsen. Själv spelade han med ”Fläktens” pojklag. Han frågar om jag vill ha en till bulle och berättar hur det bara är sju mil mellan Fagersta och Västerås. Under åren har det gått mängder med bandyspelare mellan Västanfors IF och VSK och det påminner lite om relationen mellan Sunvära och Frillesås. Ibland kan det dock uppstå oenighet om inte lagen vill släppa spelarna. Men det är viktigt att inte bli kaxiga och kasta glåpord. Det gäller att rädda spelarna och inte hålla kvar dem om de har potential att bli elitspelare. Då behöver de ett högre tempo och bättre tränare.

Han berättar även hur de i Fagersta är glada över att bandylaget sätter staden på kartan. Den gamla bruksorten är glada för all uppmärksamhet den kan få till skillnad från Kungsbacka som tyvärr inte är någon elitsatsande kommun. Där handlar det mer om folkhälsan och så får invånarna åka till Göteborg för att kolla på Frölunda istället. Det som förenar Västanfors och Frillesås är däremot den trivsamma och familjära andan när man träffas i byn.

Ett annat problem är arenan. Den måste snäppas upp rejält, säger Svanström. Omklädningsrummen är rena stenåldern. Det skulle behöva bli större och modernare. Nu är det jävligt trångt. Men det handlar ju om kommunallagen där Kungsbacka kommun inte får investera i Varbergs kommun. Det där med driftsbidrag och så vidare är segt och tungrott. Innan han skyndar vidare nämner Lars-Johan också att det är jävligt synd att det numera är förbud mot rök och fyrverkerier. Han tycker det är skitttråkigt men de har i alla fall fått tillstånd denna gång från bandyförbundet att använda rök.

När jag tar en cigarett på verandan ser jag hur Erland släpper in de första åskådarna. Sponsorerna har visserligen bjudit på fri entré men han räknar dem ändå med en liten handräknare av metall. Det är viktigt att få en riktig publiksiffra. Därefter stänger han noggrant igen dörren till entrékuren.

– Vi får inte släppa ut värmen för hönorna, säger han och skrockar.

Han berättar också att de är täta i lädret. För om man ska värva spelare gäller det att ha en miljon. Men man får inte kasta bort pengarna i onödan. Han börjar sedan rota i fickan och plockar fram ett paket gula Blend. Han röker inte i vanliga fall, men den här dagen är ju lite speciell. Men han är inte nervös, säger han bestämt, och han är helt säker på att Frillesås kommer att förlora varpå han skyndar iväg igen.

Klockan är strax före 14.00 och matchen ska börja om två timmar. Ute på planen har spelarna börjat värma upp. När jag går och sätter mig i klubbstugan igen har de dukat upp med kaffe, småkakor och semlor med grädde. Precis när jag ska plocka åt mig en tredje nygräddad bulle ur korgen ser jag hur bandyförbundets ordförande Stig Bertilsson går och ställer sig i kön vid kassan. Men sedan försvinner han iväg och jag börjar prata med två inbitna Frillesås-supportrar.

De heter Dan och Jim och på annandagen var de och såg på bandyn med portfölj. Det är en fin tradition och då var det ett jävla drag, minns de. Dan var även och kollade på bortamatchen mot Nässjö med sin hustru Eva som är ännu mer bandyintresserad än vad han är. Då var det en härlig stämning, minns han. Dan spelade också själv bandy med Kållered, bland annat på ”sjön” borta vid parkeringen, innan han flyttade till Frillesås och skaffade en hästgård.

– Den bästa matchen under säsongen var Ljusdal hemma som de vann med 6-2. Då var de helt grymma. Ljusdal hade inte en chans, säger Jim. Senaste hemmamatchen mot Boltic gick också bra och då kom det nästan 600 åskådare. Men i dag borde det bli det dubbla, fortsätter han.

Själv är jag närmast övertygad om att Frillesås kommer att vinna mot Tranås som ligger på säker mark ovanför strecken.

– Men det ska spelas om det, säger Jim. Om Frillesås skulle gå upp handlar det däremot om det klassiska med en förstärkning i varje lagdel. Två drömvärvningar skulle vara Hellmyrs och Berlin, säger Dan.

Men Frillesås har redan ett bra lag på pappret och när jag ber Dan och Jim rita upp den troliga uppställningen inför matchen betonar de nummer 7 och nummer 20. De jag ska hålla ögonen på är bröderna Fredrik och Mattias Johansson. De är två riktiga Frillesåsbor tillsammans med systern Camilla som i dag har varit med och vunnit elitserien med Kareby där pappa Arne är tränare.

9. Calle Johansson        61. Fredrik Brandin

91. Adrian Emretsson                         10. Olle Hultqvist

20. Mattias ”Matte” Johansson

7. Fredrik ”Fidde” Johansson 11. Jesper Henriksson 

4. Anton Lööf   6. Anders Ahlstrand 

17. Viktor Wareborn

1. Jack Holm

När jag sedan nämner den så kallade ”hallandsbandyn” ser de lite frågade ut. Anders Ahlstrand hade tydligen varit helt suverän på tennis i förra matchen men att Frillesås skulle vara kända för ett fysiskt spel med mycket närkamper känner de inte alls igen. De vill nog hellre att laget lever upp till klubbens slogan:

Hur en boll ska slås.

Ja, det vet Frillesås!

• • •

När jag kommer ut på verandan har Maria Åkerbergs hud- och kosmetikaprodukter redan delats ut och Fredrik berättar att de eventuellt planerar läktare till nästa säsong. Han nämner att omklädningsrummen som ligger längre bort i den röda byggnaden är från 1939. Det är gamla rallarbaracker från Norrland som användes när Ringhals byggdes. Isbaneföreningen fick dem i samband med att isbanan anlades 1979. De är 80 år gamla men ska fasas ut om tjänstemännens förslag om nya omklädningsrum går igenom.

Framför nätet som avgränsar isbanan från publiken vandrar en strid ström av människor med Sunvära-mössor, en Skofteby-väska och en och annan Hammarby-halsduk. Det doftar ljuvligt av grillad korv och den brinnande veden i de två stora eldgrytorna av metall. Ännu finns det ingen läktare på den bortre sidan men det kommer ändå att finnas två hejarklackar på vardera sida planen. Vid entrén vajar en svensk flagga och en annan med Frillesås klubbemblem.

Fredrik går runt och hälsar folk välkomna och ur högtalaranläggningen spelas pop- och rockmusik. Det går även att köpa bollar till bollkastningen i halvlek och det finns ett lotteri där man kan vinna chokladaskar. Framför mig kommer en tjej med en stor trumma och lite längre bort har matchsponsorn Bildepån i Varberg ställt fram två Volvobilar. En vit XC40 och en stor grå V90. Klockan är tjugo i fyra och det börjar bli fullt runt Sjöaremossen. Jag hör hur någon säger att det stått folk här ända sedan klockan tre för att få en bra plats längst fram. Det berättas även hur det dök upp ett gäng med en stor husbil som ställde till vissa problem på vägen upp till parkeringen.

Vid tio minuter i fyra beger jag mig iväg bort till presshytten. Ordföranden Svanström står och snackar i mobilen och jag passerar åskådare med alla möjliga mössor och halsdukar. Allt från Frillesås FF och Sirius till VSK och Everton. När spelarna gör entré till ett krutdoftande moln av gul rök tjuter tutorna och hejarramsorna ekar över planen.

• • •

Presshytten består av en blå vagn. Det är en nödlösning sedan det gamla sekretariatet revs. Ovanpå låg nämligen den gamla presshytten men kommunen byggde aldrig något nytt mediarum. Istället fick de pressvagnen av Kungsbacka kommun som tidigare hade använts för orienteringstävlingar och dylikt. Den skulle egentligen skrotas men när de väl hade fixat värmen fungerade den riktigt bra.

Den lilla pressvagnen är välbesökt. Jag minns också hur Fredrik berättat hur han längearbetade hårt på att försöka locka hit media. Det gick inte att ömka sig. Istället skickade han iväg pressmeddelanden och levererade ett tiotal bilder till tidningarna som han gav bort rätten till. Men nu ligger de i topp och har något att sälja. Inför matchen har de fyra lokaltidningarna i Halland anmält sig. Det handlar bland annat om Anders från Hallands Nyheter och Mattias från Hallands-Posten samt flera fotografer från till exempel Bildbyrån. Förutom det är Per Söderhjelm här från P4 Halland och på andra sidan står i sin tur SVT Sport och SVT Halland. Matchen filmas dessutom av Hans G. Ottosson på TV-Väst. Han var även med på plats tidigare under veckan och gjorde inför-reportage med intervjuer av spelare och ledare.

På bordet längst in i hörnan står en fantastisk bricka med smörgåsar och läsk uppdukad. Jag plockar till mig en flaska Trocadero och lyssnar till den gamle schlagerstjärnan Janne Lucas inmarschlåt ”Frillesås Friendship”. När jag lutar mig fram i fönstret får jag en smärre chock. Jag ser ingenting! Ljuset bildar en ogenomtränglig vit mur. 

– Ja, det är tur att man inte ska liverapportera, säger Mattias från Hallands-Posten och skrattar. Det hade varit helt omöjligt, tillägger han.

• • •

Ganska snart vänjer sig dessbättre ögonen vid det starka ljuset som eventuellt även har lagt sig något. Vi konstaterar bland annat att det inte finns några fler matcher på resultattavlan än just den här matchen och då blir det att kolla på Elitrapport istället. Över planen hör man hejarramsorna fram och tillbaka.

Andra sidan är ni klara!

Jajamensan fattas bara!

Det är Tranås som får den första chansen. I den sjätte minuten drar Konstantin Akhlestin till ett skott som stryker taket över garaget till ismaskinerna. I den fjortonde minuten får sedan Marcus Carlsson till ett jäkla skott högt upp i bortre hörnet till höger. Frillesås-målvakten är chanslös och 0-1 är ett faktum. Dessförinnan har Frillesås haft hörna till tonerna av kultbandet Black Sabbaths gamla låt ”Paranoid”. Men uppenbarligen lyckades den mest psyka hemmaspelarna som sköt bort sig fullständigt. Tranås ställde för övrigt upp med det gamla hederliga hörnruset med tre dödsföraktande rusare medan de övriga spelarna stod kvar på mållinjen.

Efter en stund vaknar också Tranås-klacken till rejält då man hör dem jubla efter att Falun gjort mål mot Örebro SK hemma på Lugnet. ”Falun, 1-0!”, ”Falun, 1-0!” hör man hur de skanderar. Jag får även hjälp av Caroline från Norra Halland som zoomar in bortaklacken med sitt teleskop-objektiv varpå hon konstaterar att det står ”Wild Boys” på banderollen.

Efter en stund börjar jag återigen höra mig för om den så kallade ”Hallandsbandyn”. Jag minns bland annat hur Ingemar Sixtensson har beskrivit att den hade sin högborg på just Sjöaremossen. Skotten kunde komma lite hur som helst och det skulle ha handlat om ett tämligen brutalt försvarsspel. En spelstil där skönliret lämnades åt sidan och kampen stod i förgrunden. Kvar i minnet hos den gamle Gripen-tränaren sitter säkert en viss Stefan ”Sheriffen” Nordén som varit nere och härjat på ”mossen” som spelande tränare. I Trollhättan hade de även talats om en slashing i stil med Darius Kasparaitis när Nicke ”Kniven” Wiklander slog av armen på Gripens lagkapten Marcus Hillukkala i den förra matchen.

– Så kanske det var för länge sen, säger Mattias på Hallands-Posten. Men om du faktiskt tittar på antalet utvisningar så leder Frillesås Fairplay-ligan med 300 minuter, tillägger han. Gripen har däremot hela 785 minuter och överträffas endast av Gustavsberg på 840.

Snacket om Hallandsbandyn är alltså bara en myt. Detsamma gäller även de beryktade knivskärarna på landsvägen utanför Frillesås som aldrig har existerat i verkligheten. I alla fall inte enligt den gamle bondpojken Albert Sandklef som senare blev en uppskattad kulturhistoriker, folkminnesforskare och intendent på Varbergs museum 1921-61.

Det handlar nog snarare om en vandringssägen från Glasgow som kom med skottarna till Göteborg.

I den här matchen är det gästerna som spelar brutalt och på gränsen till hänsynslöst. Bland annat får Marcus Carlsson till ytterligare en kalasträff. Problemet är bara att han missar bollen och klappar ned FBK-backen istället. Men efter en rejäl tackling av Mattias Johansson på bästa Ulf Samuelsson-manér börjar det så småningom lossna för ”frillesäsingarna”.

Först gör visserligen smålänningarnas målvakt en enorm räddning av rena Andreas Bergwall-klassen men i den 40:e minuten blir det sedan straff och utvisning. Först åker en av Frillesås juniorer ett litet varv runt straffpunkten men sedan tar skyttekungen Fredrik Brandin plats. Han skjuter lågt till vänster. Tranås-målvakten är bra med igen men skottet är för hårt och Frillesås har kvitterat till 1-1. I den 45:e minuten är det klippt igen då Adrian Emretsson drar sig igenom och jävligt fint sätter 2-1 till publikens vilda jubel.

• • •

Under halvtidsvilan kilar jag iväg och köper en hamburgare med rå lök för att sedan återvända till pressvagnen. Strax därefter kommer även Stig Bertilsson in i presshytten med det glada budskapet att 1 700 är på plats. Vi konstaterar att det inte bara är nytt publikrekord utan även 200 åskådare fler än vad som får plats, enligt Lars Wennerholm på bandyförbundet som var här i går och inspekterade arenan.

Bertilsson konstaterar sedan att det var bättre fart i den förra matchen mot Gripen i Trollhättan.

– I dag är det för mycket soloåkande och det är inte bra, säger han.

Marcus Carlsson kvitterar omgående till 2-2 och det blir återigen nervöst. Det är ju helt otroligt att Tranås tar matchen på ett så stort allvar trots att de inte har något mer att spela för än äran, hör jag mig själv säga. Förutsättningarna för Frillesås är att de måste spela minst oavgjort för att vara helt klara för Elitserien. Annars skulle de kunna dras in i en målskillnadsaffär med Falun.

På de andra arenorna runtom i Bandy-Sverige har Falun tagit ledningen med 5-2 mot Örebro SK medan Gripen ligger under med 4-1 borta mot Åby/Tjureda. Det innebär att Tranås ärkerivaler Nässjö är uppe på kvalplats eftersom de leder med 3-1 hemma mot Boltic i Stinsen Arena. Gripen förlorar till slut med 6-3 och därmed går NIF till elitseriekval i den första historiska Bandyallsvenskan.

• • •

Men tillbaka till Sjöaremossen. Frillesås svarar omgående då Fredrik ”Bulten” Brandin drar in 3-2 i den 55:e minuten. Han har fått sitt smeknamn för att hans skott påminner om när man skjuter med en bultpistol, får jag förklarat för mig. Mattias på Hallands-Posten berättar att Brandin bor i Kungälv och lägger ned fem timmar per träning. Han är 35 år och har ett år kvar på kontraktet. – Men nu kanske det är dags att omförhandla, säger Anders på Hallands Nyheter och skrattar.

Tio minuter senare gör Frillesås 4-2 och det var nog spiken, konstaterar Stig Bertilsson. Först tror vi det är den gamle trägubben Anton Lööf som är målskytt men sedan visar det sig att det är Mattias ”Matte” Johansson som ser ut att bli matchhjälte. Den spelande tränaren har återvänt hem till Frillesås efter några år i Villa och har nu erövrat ikonstatus i sin moderklubb. Han är för övrigt barnbarn till Erlands bortgångne bror Assar, den fjärde av bröderna som inte var aktiv på isen. Släkten Johansson skulle i sin tur kunna beskrivas som en symbol för bandyn i Frillesås.

Efter en stund hörs det en dånande smäll i den blå pressvagnen.

– Jävlar! Vad var det? Frågar Stig Bertilsson.

– Det måste ha varit en boll, svarar Anders på Hallands Nyheter.

Det tystnar och vi följer spelet men efter stund ringer Per Söderhjelms mobil. Han talar med Muhammed på P4 Hallands redaktion och förklarar att en bandymatch är 90 minuter.

– Nej, det har varit halvtidsvila. Däremot behöver jag tio minuter i sändning efter den andra halvleken. Alltså när matchen är slut! Det blir nog bra, säger han och lägger på luren och pustar.

I den 70:e minuten dönar junioren Isac Johansson in en hörna för Tranås och reducerar till 4-3.

– Men det ska nog mycket till om de gör ytterligare två mål, säger Bertilsson.

I det efterföljande Frillesås-anfallet studsar bollen på ribban eller om det är på huvudet på en av Tranås-spelarna innan bollen rullar över sidlinjen till inspel. Frillesås fortsätter trycka på och med kvarten kvar åker sedan Olle Hultqvist igenom och lägger in 5-3 under målvakten ur snäv vinkel. Den överlycklige hjälten jublar och det gör även den exalterade publiken. Strax därefter ropar speakern Lennart Olsson upp dagens publiksiffra. Jag lutar mig ut ur vagnen för att höra det nya publikrekordet som fastställs till 1 761 åskådare.

I den 81:a minuten är det sedan dags för Fredrik Brandin att göra sitt tredje mål för dagen, efter att bollen studsat mellan de båda Tranås-backarna som stått och tittat som två fågelholkar, varpå han retligt enkelt rullat in 6-3.

– Vilken hjälte! Utbrister Anders på Hallands Nyheter helt lyrisk. Det här är helt overkligt, fortsätter han. Tänk att Hammarby, Edsbyn, Västerås och Sandviken kommer hit nästa säsong och så kommer Frillesås att få spela i Villas lyxiga arena, fortsätter han. Det är ju inte klokt.

I den 87:e minuten reducerar Marcus Carlsson till 6-4 och därmed har även han gjort tre mål i matchen.

Men en som vill vara värre är Fredrik Brandin som bara en minut senare vräker sig fram i straffområdet och vispar in sitt fjärde mål för dagen till 7-4. Publiken är i fullkomlig extas och sjunger till tonerna av

Bob Marleys gamla klassiker ”Buffalo Soldier”.

Oj! Oj! Oj!

Oj! Oj Oj! Oj!

Oj! Oj! Oj! Oj! Oj! Oj! Oj! Oj!

Strax före matchen ska ta slut flyger en Frillesås-spelare genom nätet på den bortre sidan av isbanan närmast garaget till ismaskinerna. Som tur är flyger han med huvudet före, och inte skridskorna, för då hade det kunnat gå illa för någon olycklig själ i den stora folkmassan som står bakom målet hela vägen upp på slänten. Stämningen närmar sig sedan kokpunkten då speakern ropar ut att det bara är en minut kvar av tilläggstiden och att de då kan jubla. Publiken sjunger däremot redan.

Segern är vår!

Segern är vår!

Vi har vunnit!

Segern är vår!

• • •

Till ett dånande jubel på Sjöaremossen blåser Stefan Bertilsson av matchen. Ett femtiotal supportrar, ledare och journalister springer in på planen där den lila röken breder ut sig. Det sprutas champagne och ur högtalarna spelas ”The Winner takes it all” med Abba. Spelarna sjunger och gör vågen framför den hänförda bandypubliken. Anfallaren Calle Johansson är helt överlycklig och vrålar.

– Fantastiskt! Fy fan vad kul!

Själv kommer jag att tänka på den gamle sjömannen och baptistpredikanten Fredrik Olaus Nilsson som anordnade karismatiska väckelsemöten och massdop nere vid Vallersvik i mitten av 1800-talet. Där var det nog nästan ännu värre stämning än på Sjöaremossen lördagen den 24 februari 2018.

Innan jag lämnar arenan gratulerar jag Erland Johansson till segern. Han har svårt att hålla tillbaka glädjetårarna där han står och skakar hand med mängder av människor som han önskar välkomna tillbaka. Hela hans person utstrålar en genuin godhet och jag unnar honom så väl den här framgången.

Jag hänger sedan med gänget ned till supporterbussen som ska åka till Kungsbacka via Frillesås. Från högtalarna hör jag Galenskaparna & After Shaves gamla EP ”Bandy, Bandy”.  När vi vandrar ned för backen faller mörkret i Väröbacka.


• • •

I supporterbussen langas spritflaskorna fram och Frillesås-supporten Jonas Stigsson gör en fullkomligt makalös entré. Han faller huvudstupa rakt ner i passagerargången men lyckas ändå på något mirakulöst sätt hålla upp Riesling-flaskan i lodrätt riktning.

Han slår sig sedan ned vid mig och konstaterar att han helt enkelt älskar bandy.

– Det är bara så jäkla kul. Att åka till Sjöaremossen är så fruktansvärt roligt och inte minst när de fixar bussar till bortamatcherna, säger han.

Han nämner också arbetskamraten och den hängivne FBK-supporten Kent Andersson. ”Mats” som han otroligt nog kallas för att han gillar att ”tjöta” och det är han som ligger bakom Jonas bandyintresse som väcktes förra året.

Han berättar hur Green Farmers är ett helt fantastiskt kompisgäng med både gubbar och tjejer. I de senaste matcherna mot Laik och Gripen verkade det däremot inte riktigt som om bandygudarna var med dem.

– Herre jösses! Vilken pärs det har varit, säger han, och frågar hur de kunde ställa till det så för sig. När sedan Tranås gjorde 0-1 visste han inte riktigt vad han skulle tänka. Men det gick vägen till slut. På hans födelsedag dessutom!

– Det var helt enkelt den perfekta presenten, säger kalaskillen Jonas.

• • •

Framåt 22.00 på lördagskvällen har jag lagt mig tillrätta i skinnsoffan efter en lång dag. På bordet ligger en kartong med en halväten kebabpizza med extra sås. Huvudrubriken på Text-TV sida 303 är ”Frillesås skrev bandyhistoria”. Jag har också talat med ”Knubbe” som har eldat i kaminen för det börjar bli kallt nere i Frillesås. Han har varit hemma en stund och haft tid att smälta dagens intryck.

– Det var perfekta förutsättningar och en riktig folkfest. Tänk om det hade varit skitväder. Vad mycket tråkigare det hade blivit då, säger han till mig.

Han tänker också på den gamle grönsakshandlaren Erland.

Han är 78 år och har lyckats med det som han drömt om i hela sitt liv. Det kunde inte ha regisserats på ett bättre sätt. 

– Det var bandypropaganda på högsta nivå med ett sagolikt slut, säger Fredrik och ler för sig själv där hemma i stugvärmen.

Magasinet Bandyportföljen lägger ner magasinet i print - fortsätter digitalt 

Magasinet Bandyportföljen lägger ner magasinet i print - fortsätter digitalt 

Zocke: »Jag kan häpna över att folk är rätt korkade«

Zocke: »Jag kan häpna över att folk är rätt korkade«