Christoffer Eriksson: "Det handlar inte så mycket om att leda matchen och få ett flyt utan mer om att bestraffa överträdelser."

Christoffer Eriksson: "Det handlar inte så mycket om att leda matchen och få ett flyt utan mer om att bestraffa överträdelser."

Det kan väl inte undgått någon att bandyn jobbar hårt för att uppnå OS-status. Stora förhoppningar fanns om att Kina och Peking skulle välja bandyn som ”additional sport” till OS 2022. Nu blev så inte fallet utan bandyn får vänta åtminstone till 2026.

Det som behövs är självklart en större spridning till flera länder, konkurrensen behöver bli större. VM har precis avslutats med tvåsiffriga resultat i var och varannan match. Norge vinner exempelvis mot Tyskland med 25-1, men lyckas inte slå Kazakstan som i sin tur förlorar semifinalen mot Sverige med 20-1. Och då har jag ändå inte nämnt B-VM …

Så hur utvecklar vi bandyn på bästa sätt? Till att börja med är publiciteten oerhört viktig. Därför tror jag att satsningarna på somaliska och kinesiska bandylandslagen är viktiga steg. För helt plötsligt skrivs det om bandy i länder där många inte ens vet vad bandy är. Engelska kungahusets besök i Vasaparken är ett annat exempel, det ledde till att Storbritannien hade ett lag med i bandy-VM för första gången i modern tid.

Att utveckla sporten är även viktigt från domarsidan. För hur ska en sport kunna växa i ett land om där inte finns några domare? Därför jobbar RRC (Rules and Referee Committee) med just utbildning av domare från B-nationerna. Dels genom att svenska domare åker ner till Mellaneuropa för att döma rinkbandyturneringar och utbilda domare på plats, dels genom att B-VM till stor del döms av domare från de deltagande nationerna. I årets B-VM fanns exempelvis domarrepresentanter från Kanada, Japan, Slovakien, Nederländerna och Kina. Kvalitén på dessa domare är i många fall bättre än kvalitén på spelarna. Det handlar dock framför allt om att dessa domare ska få erfarenhet att ta med sig hem för att förhoppningsvis kunna vara med och starta upp en bandyliga.

Något annat som RRC driver för att utveckla bandyn och domarskapet är utbyten mellan nationer. I mitten på januari dömde jag två elitseriematcher med två ryska domare. Detta var bara ett av många domarutbyten som sker i syfte att utveckla domarrollen. Helgen efter åkte två svenska domare till Finland för att döma två matcher i finska Bandyliiga. Ytterligare två svenskar var över i Nizjnij Novgorod för att döma två matcher med Start i ryska Superligan.

Just dessa utbyten kanske inte direkt utvecklar bandyn. Däremot är de viktiga för att utveckla domarrollen och göra bandyn mer likvärdig i världen. För även om regelboken numera är densamma i alla länder så tolkas och efterlevs den på olika sätt. Något jag märkt av efter att ha dömt med ryska domare är att de ofta kan vara lite fyrkantiga och ”regeltrogna”. Det handlar inte så mycket om att leda matchen och få ett flyt utan mer om att bestraffa överträdelser. Dömandet är svart eller vitt medan vi i Sverige pratar om en gråzon. Jag tror att detta är något de ryska domarna behöver utveckla.

Något annat som slog mig när det gäller de ryska domarna är med vilken tydlighet de tar besluten. Även tveksamma beslut tas med ett kroppsspråk som inte ger utrymme för diskussion. Här har vi i Sverige i stället något att lära. Självfallet jobbar vi svenska domare med kroppsspråket också, men det är någonting som nästan kommer som sista steg i ens domarskap. När jag var ny som domare fick jag först lära mig om rörelsemönster och att döma rätt. Därefter diskuterades matchledning och samarbete med huvuddomaren. När jag behärskade detta så kom diskussionen om kroppsspråk och signaler. Min uppfattning är att det var när jag började använda mitt kroppsspråk och mina signaler bättre som jag lyfte som domare.

En relativt ny rysk assisterande domare som jag dömt med gjorde då sin andra säsong i ryska högsta ligan. Ur ett svenskt perspektiv hade han vissa svårigheter med rörelsemönstret, samarbetet och i viss mån domsluten. Kroppsspråket däremot var i många fall prickfritt. Följden blev att de stora protesterna uteblev trots felaktiga domslut.

Så mitt råd till alla er domare som precis har startat karriären: Jobba på ert kroppsspråk och era signaler. För om ni kan övertyga 32 spelare och 10 ledare om att ni har rätt behöver ni inte oroa er så mycket över om varje beslut ni tar är rätt eller fel.

Christoffer Eriksson gör i vinter sin åttonde säsong som assisterande domare i Elitserien.

Shintoku söker svensk kontakt

Shintoku söker svensk kontakt

Pernilla Elardt: "Det är flera lag som kan ge sig in i kampen"

Pernilla Elardt: "Det är flera lag som kan ge sig in i kampen"