Livet vid sidan av

Livet vid sidan av

Alexander Zitouni. Foto: Privat
Den aktiva bandysäsongen är i bästa fall sju månader lång och är redan slut för de flesta. För elitseriespelarna räcker det oftast inte att spela bandy för att få tillvaron att gå ihop ekonomiskt under årets tolv månader. Vi har pratat med fem av dem om hur de tänker om arbetslivet utanför planen, både under och efter karriären.

För tre år sedan gjorde vi ett reportage om hur ”livspusslet” kan se ut för en elitseriespelare i bandy. Dåvarande Edsby-spelaren Oscar Jonsson jobbade då som arbetsförmedlare och gav rådet ”Se till att utbilda er”.

”Vi har ofta lön från bandyn som ger en möjlighet att utbilda sig. Något jag tycker att jag gjorde fel var att jag inte utbildade mig mer. Många tar sig tid att studera och jag tycker att fler ska ta chansen, även om man just då inte tycker att det är så viktigt.”, sa han då.

Om hans ord har haft någon direkt inverkan på statistiken är svårt att säga, men faktum är att studier är den överlägset vanligaste sysselsättningen vid sidan av bandyn bland elitseriespelare 2018/19. I den mediaguide som varje säsong ges ut av Svenska bandyförbundet har 58 spelare angett att de studerar.

Tittar man på födelseåren kan man anta att många av dem går på gymnasiet, men det finns också en hel del som studerar på eftergymnasial nivå. En är VSK:s 22-årige anfallare Martin Landström. Från och med höstterminen 2018 studerar han till civilekonom på Mälardalens högskola campus Västerås.

För Landströms del har högre studier alltid funnits som en möjlig tanke.

- Jag har alltid tänkt att jag vill börja plugga. Till stor del beror det nog på familjen. Min bror pluggar praktisk filosofi på hög nivå och mina föräldrar har alltid sagt att om jag ska hålla på med bandyn så måste jag ha någonting att falla tillbaka på, och som arbetslivet ser ut i dag måste man ha en utbildning för att få ett jobb, i alla fall ett som jag skulle vara nöjd med.

Att valet föll på ekonomistudier beror på att det lämnar många dörrar öppna.

- Det är en bred utbildning som ger möjlighet att jobba med väldigt många olika saker. Man får en förståelse för alla sorters vinstdrivande verksamhet, och så fanns utbildningen här och gick att kombinera med bandyn.

Att samtidigt spela bandy på elitnivå och studera går utmärkt, tycker Landström.

- Vi tränar mycket på dagtid. Det gör att man missar en del föreläsningar. Det är synd, men har man intresse och vill plugga så tar man igen det på egen hand.

Många högskolor kan i någon mån anpassa utbildningarnas upplägg efter elitidrottande studenters behov. Martin Landström går ett sådant program, men tycker inte att det är en förutsättning för att studierna ska fungera.

- Ibland kan seminarier flyttas till bättre tider, men enligt skollagen måste alla behandlas lika, så till exempel tentamenstillfällen går inte att ända på. Är det så att man verkligen inte kan vara med på en tenta får man gå rakt på omtentan eller göra det man missat vid något annat tillfälle.

Före det att Martin Landström började plugga har han alltid jobbat vid sidan av bandyn. Under åren i Vetlanda var han elevassistent (”roligt och givande”) och när han först kom till VSK inför förra säsongen jobbade han för klubben med ett socialt projekt.

- Jag var ute och föreläste för ungdomar om mobbning, rasism och droger. Det var roligt, men det blev jobbigt att alltid utgå från kansliet. Jag var bandyspelaren Martin Landström dygnet runt. Det var min hela identitet och det tröttnade jag lite på. I stället började jag jobba på ett lager, men då hade jag redan bestämt att jag skulle börja plugga.

Högst i statistiken bland elitseriespelarnas sysselsättningar i arbetslivet kommer skolan i någon form. Totalt 27 stycken har angett att de jobbar som lärare, elevassistenter, lärarassistenter eller har andra yrken kopplade till undervisning och pedagogik. Hur många som är legitimerade är oklart, men en som efter att ha jobbat som obehörig tagit klivet till lärarutbildning är IFK Motalas lagkapten, mittfältaren Erik Ivarsson.

- Jag halkade först in i skolan på ett bananskal. När jag först spelade i Vetlanda hade jag ett fysiskt arbete som jag inte kunde fortsätta med när jag fick diskbråck. Då var det min lagkompis Philip Lennartssons mamma Marie som hjälpte mig att få jobb inom skolan. Jag jobbade som resurs och fritidspersonal för barn från förskoleklass upp till trean och fyran i drygt ett läsår och trivdes väldigt bra i den miljön.

Efter säsongen 2015/16 väntade Ivarsson på besked om kontraktsförlängning med Vetlanda och när det inte kom började han undersöka andra alternativ. Pluggsuget hade växt och det visar sig att det till stor del hänger ihop med att det blivit spel i dåvarande allsvenska klubben IFK Motala för hans del från och med hösten 2016.

- Kombinationen att bo och spela bandy i Motala och plugga på Linköpings universitet kändes som en bra helhetslösning och den uppfattningen har jag än i dag.

Nu är Ivarsson inne på tredje läsåret av fyra på utbildningen till grundlärare i förskoleklass och årskurs 1-3.

- Det är ett viktigt yrke och det är väldigt inspirerande att få vara en del av unga individers start i livet både vad gäller kunskapsinlärning och social fostran.

Liksom sin tidigare lagkamrat Landström tycker han att det går bra att studera och samtidigt vara elitseriespelare.

- Men det blir inte mycket mer gjort utöver skolan och bandyn. Båda sakerna tar väldigt mycket tid. Därför måste man vara strukturerad och planera sina veckor. Det gäller att plugga när det ges möjlighet, som när man sitter på bussen, helger och dagtid. Jag brukar försöka plugga tidigt på dagarna framför allt så att man är klar att gå till träningen på eftermiddagen och kan ha kvällen ledig.

Nästa år blir det sista innan examen. Hur tillvaron ser ut efter det är så klart långt ifrån spikat ännu.

- Men jag tror att det skulle vara alldeles för mycket att jobba 100 procent som klasslärare och samtidigt hålla på med elitidrott. Delvis på grund av att man som nyutexaminerad säkerligen får lägga extra timmar i veckan på att komma in i jobbet. Om man då vill göra det så bra som möjligt både på bandyplanen och på jobbet tror jag att båda delarna skulle bli lidande.

*Totalt 266 spelare fanns i de 14 Elitserietrupperna säsongen 2018/19.
*Bland dem var de vanligaste sysselsättningarna studier (58), skolan/pedagogik i någon form (27) och snickare (26). På fjärdeplats kom säljyrken med 21 representanter.
*9 spelare listas som bandyspelare och endast 2 är arbetssökande enligt statistiken. För totalt 7 finns ingen uppgift om sysselsättning.
*Källa: Mediaguide Elitserien Herrar 2018/19, utgiven av Svenska Bandyförbundet.

En som håller med om det är Ville Aaltonen, Bollnäs mångårige allroundspelare som vid sidan av själva spelet också jobbar med bandy och lärande, närmare bestämt på bandygymnasiet vid Torsbergsgymnasiet i Bollnäs där han har en halvtidstjänst som bandyinstruktör.

- Jag har svårt att tänka mig att man skulle kunna jobba mer än 50 procent om man vill satsa helhjärtat på bandyn, eller om man vill göra bra ifrån sig på jobbet för den delen.

När Oscar Jonsson för tre år sedan fick en fråga om vilken bransch som är svårast att kombinera med bandyn svarade han skolan, på grund av att det är så schemastyrt.

- Det är en nackdel under säsong att bortamatcherna kan krocka med jobbet. Nu har mina lektionstider passat med matcherna, men jag skulle inte ha kunnat jobba 100 procent. Jag tror att de flesta av oss inom bandyn som jobbar i skolan är resurspersonal med någon form av deltidstjänst. Loven är en stor fördel, men all annan tid är väldigt fast. Det går inte att flexa med lektionstider och som lärare skulle det vara svårt att ha full tjänst och samtidigt spela bandy på vår nivå.

Även Aaltonen har tidigare jobbat som resurs i skolan, exempelvis när han kom tillbaka till Bollnäs efter året i Zorkij 2007/08. Men när den nuvarande läroplanen för gymnasieskolan togs i bruk 2011 fick Torsbergsgymnasiets bandyprofil ökade resurser och möjligheten till en tjänst där kom. Aaltonen tvekade aldrig när han fick den chansen.

- Först och främst för att det innebär att få hålla på med något man tycker är roligt, att jobba med ungdomar som får relativt bra svar på vad de gör. Det är roligt att se utvecklingen hos dem.

Vid sidan har Aaltonen också tagit möjligheten att plugga.

- Jag började läsa ekonomiprogrammet på Högskolan i Gävle på distans, men hade länge försökt hitta några vettiga ledarutbildningar. Det var svårt eftersom de brukar vara relativt dyra, men när elittränarutbildningen i bandy kom nappade jag på det i stället. Det var kanske inte själva bandyn utan tränarutbildningen som lockade mest.

I nuläget ser det ut som att Ville Aaltonen fortsätter spela i Bollnäs nästa säsong, men det är inte omöjligt att han blir tränare när han själv lagt av att spela.

- Att ha haft x antal spelare i skolan som man känner är en stor fördel, men också att ha kunnat följa och jobba långsiktigt med elevernas utveckling är någonting jag kan ta med mig in i framtiden. Sedan har vi ett bra utbyte av kunskap mellan instruktörer i olika NIU (Nationell idrottsutbildning)-tränarträffar via Bandyförbundet.

Oavsett vad man väljer att göra efter den aktiva karriären gäller det att, som Erik Ivarsson säger, säkra en framtid i arbetslivet.

- Vissa var ju smarta när de valde till gymnasiet och klarade av det redan som 16-18-åringar, säger Ivarsson med tanke på att det finns hela 26 snickare bland spelarna i Elitserien 2018/19.

En som inte syns i den statistiken just nu, men ändå har erfarenhet av just det här är Vänersborgs 27-årige back och mittfältare Alexander Zitouni.

- Jag är från Härnösand och började gymnasiet på byggprogrammet i Sundsvall. När jag sedan flyttade till Vänersborg för att spela med IFK kunde jag slutföra utbildningen här. Jag valde bygg mest för att jag har lite svårt att sitta still. Det kan vara någon bokstavskombination. Jag har inte papper på det, men hade nog trillat dit om man gjort en utredning. Sedan var det ett bra sätt att komma ut i arbetslivet tidigt. Jag slutade skolan en fredag och hade jobb på måndagen. Sedan jobbade jag sex år som snickare.

Under den tiden köpte Zitouni en lägenhet som han renoverade och sedan sålde. Därefter kunde han köpa ett större hus på 380 kvadratmeter som han byggde om till tre lägenheter.

- Det har blivit lite av ett bandyhus i och med att både Emil Viklund och Juho Liukkonen bor där.

För två och ett halvt år sedan började Zitouni sedan en utbildning till helikopterpilot.

- Det var hela tiden planen att jobba ihop pengar för att kunna gå den här utbildningen. Jag ska inte säga att det var en pojkdröm, men det har vuxit fram som något jag verkligen ville göra. Det kändes som en utmaning, och har du en gång börjat flyga så är det jävligt häftigt.

Arbetsmöjligheterna i branschen finns exempelvis inom sjukvård, brandkår och sjöräddning. Vattenfall är också en arbetsgivare då elnäten behöver inspekteras, men Alexander är just nu inställd på att jobba inom transport. Helikoptern behövs när materiel ska fraktas till byggen i svårtillgängliga områden som exempelvis öar.

Det är lätt att konstatera att det inte bara är bandybollar och helikoptrar som Zitouni har i luften.

- Det är väldigt många som har sagt till mig att jag inte kan hålla på så här. Nu har jag sålt helikopter- och flygplansdelar via en kontakt i amerikanska landslaget parallellt med att jag pluggat och spelat bandy, och jag har tänkt varenda gång jag gjort någonting att sedan tar jag det lugnt, men det blir aldrig lugnt. Det beror på hur jag är som person och så länge det känns rätt för mig så är det fine, men det betyder inte att jag inte har gränser. Jag har lärt mig att lyssna på mig själv. Om jag till exempel sover dåligt så vet jag att det är kroppens sätt att säga att det är för mycket på gång.

Mitt i allt det här finns bandy på elitnivå. Det har inte varit några problem att få det att vara en fungerande del av helheten, tycker Zitouni.

- Klubben har haft jävligt bra förståelse, och det måste de ha i och med att de allra flesta av oss inte är direkt högavlönade och inte kan bygga en pension på att vi spelar bandy. Som klubb måste man se vad varje individ mår bra av och få det att funka. För egen del har IFK varit väldigt bra med mig.

Har du någon teori om varför det finns så många snickare inom bandyn?

- Jag är beredd att säga att de flesta snickare jag jobbat med är sportintresserade, och när du jobbar inom bygg och snickeri har du ju målbilder precis som du har i ett lag. Det är liksom ”Vi ska göra den här altanen. Vi kan klara det i dag”. Det är prestationsbaserat precis som bandyn, och man vill leverera. I allmänhet skulle jag också säga att bandyspelare har bra social kompetens, mycket på grund av att man är van att vara i en grupp. Om man tittar på vilka jobb som är vanliga bland oss är det ju inga där man sitter för sig själv i ett rum utan där man jobbar tillsammans med andra i en arbetsgrupp på något sätt.

VSK:s mittfältare Simon Jansson är säljare på halvtid och relaterar också till att målbilderna finns på jobbet oavsett om det är på bandyplanen eller när han besöker potentiella kunder.

- Tävlingsinstinkten har jag med mig från bandyn. Det har både utvecklat mig som människa och kan hjälpa mig i mitt yrkesliv. Det är ju en sporre att se vad kollegorna gör och man sätter upp mål på båda ställena. Precis som vi vill vinna SM-guld med VSK vill jag få till möten och helst att kunderna ska ta hjälp av just oss, så det går hand i hand.

Närmare bestämt jobbar Jansson på bemanningsföretaget Pema People som levererar bemanning inom lager, logistik, verkstad, industri och bygg.

- Vissa har ju nischat sig på en särskild bransch, men vi erbjuder också tjänstemän, så vi är rätt breda.

Viktigast i jobbet är att kunna lyssna, tycker Jansson. Att vara social handlar inte bara om att prata utan också lika mycket om motsatsen.

- Det gäller att verkligen förstå hur behovet ser ut, vad kunden är ute efter. Först då kan man berätta mer om hur vi kan hjälpa till. Det passar mig väldigt bra.

En stor anledning till trivseln är en förstående chef.

- Kan man hitta en arbetsgivare som förstår vad det innebär att hålla på med elitidrott har man kommit långt, så jag klagar inte en sekund. Som det är nu lägger jag upp min tid själv. Jag kan jämföra med hur det var när jag spelade i Edsbyn där många jobbade skift på olika industrier och var tvungna att vara på jobbet mellan vissa klockslag. Så är det inte för mig. Vill jag vara på plats en och en halv timme innan träning för att förbereda mig kan jag vara det, och vissa dagar under säsongen jobbar jag kanske inte så mycket, medan jag efter finalen kan börja jobba lite mer.

Simon Jansson har ingen utbildning efter gymnasiet, men har tänkt aktivt på en framtid också utan bandyn.

- Först hade jag tänkt plugga till mäklare, men eftersom man jobbar mycket kvällar och helger skulle det vara svårt att kombinera med bandyn. I stället började jag plugga marknadsföring, men kände att jag inte pallade fortsätta. Jag ville hitta ett jobb som jag kunde kombinera med bandyn och som samtidigt kunde ge mig en ryggsäck av erfarenheter att visa upp på mitt cv.

- Det finns ju exempel på bandyspelare som varit världsbäst, men inte haft något att falla tillbaka på när karriären är över. Jag har hittat min grej, även om det inte är optimalt att komma hem två på natten och sedan börja jobba halv åtta nästan morgon så är det den verkligheten vi lever i. Man får tänka på att det inte alltid kommer att vara så.

Kandell och Eriksson årets domare

Kandell och Eriksson årets domare

Åby/Tjureda bygger bandyhall - snabbaste hallbygget någonsin

Åby/Tjureda bygger bandyhall - snabbaste hallbygget någonsin