"Jag skulle bli mycket gladare av att vinna med Finland"

Vi bjuder på intervjun med Janne Rintala från Bandyportföljen #10, april 2015.  

Med sitt 6-4-mål i slutminuterna av bandyfinalen stängde Janne Rintala matchen och stod tillsammans med sitt Västerås SK som Svenska Mästare 2015. Knappt två veckor senare åkte han till ryska Khabarovsk för att spela sin första VM-turnering. 

Beskriv ditt bandyår
- Det har varit ett fantastiskt år med två tunga guldmedaljer (SM och World cup, reds anm.) och ett VM längst bort i Ryssland. Det blir bra historier för mina barnbarn när den dagen kommer, haha. Vi har som lag varit oerhört bra hela året och inte lämnat något åt slumpen. Vi har haft en sjukt bred trupp vilket gjort att varje träning varit så matchlik som möjligt och det har nog gjort sitt. Det har varit ett bra bandyår och rättvist med ett VSK som SM-guldmedaljörer för 19:e gången.

Har du hunnit landa nu efter VM? 
- Ja, det har jag. Det tog ett tag innan jag fattade att säsongen var över och kunde slappna av på riktigt. Jag har hunnit vara på en avslutningsresa med några från laget i alperna. Det var skönt att komma iväg och tänka på lite annat ett tag.

Hur var VM-upplevelsen?
- Oj, det var en jätterolig resa och en bra erfarenhet att ha med sig resten av livet. Det var första gången jag befann mig i Ryssland och mycket var annorlunda men förutom den extremt långa resan dit så var det inte så mycket som överraskade mig. 

Vilken match var roligast att spela, tycker du?
- På något sätt så var det roligast att spela mot Sverige men givetvis så var bronsmatchen också rolig, på det sättet att vi där kunde vinna medalj och det är ju alltid medaljerna man vill åt. Speciellt nu när Finland slutat fyra, fyra år i rad.

Du började din bandylandslagskarriär med att spela för Sverige. Varför har du bytt landslag?
- Det är väl rätt så många aspekter som spelade in. Jag spelade för Sverige i ungdomsåren för att jag var svensk medborgare och inte kunde representera något annat land plus att många av mina kompisar spelade i landslaget då. Men efter P19-landslaget så var jag själv inte lika aktuell för några fler landslagsspel för Sverige och jag kände inte alla på samma sätt som tidigare. Samtidigt spelade min bror Pekka för det finska A-landslaget och så småningom började jag känna fler där. Någonstans har jag alltid känt att det vore kul att representera samma landslag som pappa spelat för och när då även min bror Pekka spelade för Finland så kände jag att det vore häftigt att få spela i samma landslag som han, vilket jag hoppas vi får göra i framtiden. Det är ett beslut som vuxit fram under en längre tid och blivit mer aktuellt efter att jag fyllt 18 år och själv kunde söka dubbelt medborgarskap. Sen är jag uppväxt i en familj som är finnar och det går inte att komma ifrån. Det kändes väldigt rätt när jag stod på isen och skulle möta Sverige i den finska tröjan.

Men har du helt gett upp drömmen om att spela för Sverige?
- Ja, det har jag gjort för länge sedan. När frågan kom från Finland om jag ville byta landslag så funderade jag fram och tillbaka och ställde mig frågan: ”Blir jag gladare om jag vinner mot Sverige med Finland än mot Finland med Sverige?” och när jag såg bilden framför mig att jag skulle bli mycket gladare av att vinna med Finland så kände jag att det var dags att byta.

Så här i efterhand, känns det som du tog rätt beslut?
- Ja, utöver att det känns mer rätt att spela i den finska tröjan så är det även ett karriärval. För att se till min egen utveckling så är det oerhört viktigt att få spela de här internationella matcherna som håller oerhört hög klass. Den möjligheten fick jag nu med Finland och det känns bra att jag tog den. Det är en stor ära att få bära den finska landslagströjan och den roll som jag fick i landslaget direkt var bara jättekul. Jag var delaktig mycket i vårt uppspel och vi var ett oerhört skönt gäng med en sjukt skön stämning i laget. Det gör att jag kommer minnas mitt första år i den finska tröjan, liksom hela säsongen, resten av mitt liv.

Ja, säsongens spel ledde ju till ett SM-guld. Hur var det?
- Det var en sådan otrolig upplevelse. Det är bland det största man kan vinna som bandyspelare och efter förlusten i fjol så kändes denna vinst så otroligt skön och på något sätt ändå rättvis. Vi kände att vi var mycket bättre förberedda än året innan och att det var dags att vinna det där guldet nu.

Man skulle kunna säga att ni säkrade guldet med ditt 6-4-mål i slutet av matchen.
- Ja, jag fick bollen på backhand av Gröhn och hinner bara tänka att jag ska lägga den till forehand och sen hitta en lucka jag kan sätta in bollen i. Jag såg en mur av Saik-spelare komma emot mig innan jag ser att det är öppet i krysset så jag sprätter iväg bollen och den sitter. Det är den skönaste känslan jag någonsin upplevt på en bandyplan. Grabbarna hoppar på mig och jag förstår att matchen förmodligen är avgjord.

Du och din bror Pekka har ju spelat ihop under många år. Hur kändes det att inte få ta hem det här guldet med honom?
- Givetvis så hade jag ju velat spela med honom, jag tycker han är en oerhört duktig bandyspelare men som haft det väldigt tufft med mycket skador senaste åren. Jag säger som tidigare att jag hoppas jag får spela med honom snart igen och om inte i klubblaget så hoppas jag att vi båda kan spela VM till vintern igen.

Hur ser framtiden ut nu?
- Jag har ett år kvar med Västerås och sen är framtiden väldigt oklar. Vi får se hur det blir. Jag och min sambo sa när vi flyttade ner till Västerås från Kalix att vi testar två år men nu har vi bott här nere i snart fem år. Jag går in på min sjätte säsong med mesta mästarna och det ångrar jag inte en dag. 

Till sist, det är kanske inte många som vet om det men din första bandyklubb var IFK Kungälv eftersom din Pappa (Ari Rintala) spelade i klubben då. Där bodde du visst också granne med en viss Patrik Johansson. Kommer du ihåg något från den tiden?
- Dem är inte så klara men jag kommer ihåg lite saker hände. Jag tror jag var 4 år när vi flyttade till Kalix igen så man hann inte med så mycket men jag kommer ihåg att när mina syskon och Patrik hade gått till skolan och förskolan så packade jag min väska och gick ner till Patriks Mamma Ingela (som var dagmamma) för att gå på Ingelas skola för att käka frukost och kolla på TV. Sen har man lite minnen från kiosken där man dreglade över hockeykorten och givetvis den omtalade Döskallebacken!

Här gör Jannes sin första bandymatch, två år yngre än de andra på planen. Matchen spelades på Jennylund, Surtes dåvarande hemmaplan. I samma lag spelade då Patrik "Putte" Johansson. 

Här gör Jannes sin första bandymatch, två år yngre än de andra på planen. Matchen spelades på Jennylund, Surtes dåvarande hemmaplan. I samma lag spelade då Patrik "Putte" Johansson.